|
Så fel det kan bli Pingstdagen. Jag hade varit hemma hos en väninna och druckit thé och vid halv två på natten insåg jag att det nog är bäst att ta en taxi hem. Tänkte att det säkert var många reptiler som raglade hemåt efter krogen en ljus kväll som denna, då solen precis hade tittat fram i lilla Halmstad efter dagar av grådassigt rusk. Sådant brukar alltid få halmstadbor – ja, de flesta svenskar – på tillräckligt gott humör för att gå ut och ta sig en bläcka när man dessutom är ledig dagen efter. Taxin kom och innan jag hoppade in sa jag till om tjejtaxa. Men taxichauffören bara tittade på mig med trött blick och sa ”det är helgdag och då gäller inte tjejtaxa”. ”Menar du allvar?” frågade jag. Varför ingen tjejtaxa på helgdagar? Just på helgdagar torde det ju vara ännu fler miffon ute än vanligt? ”Jo, kanske det” sa taxichaffören, ”men så är det. Och du” la han till; ”du vet väl att tjejtaxan ska slopas helt och hållet snart?” Jo, just det. Nya EU-direktiv. Jag blev så irriterad att jag av rena principskäl sa att jag inte tänker åka med honom. Jag tänker bojkotta taxi! Och så fick jag gå hem. Genom stan kändes som det tryggaste alternativet eftersom det går en våldtäktsman lös sedan ett par år tillbaka och dessutom den där mannen som klär sig i kvinnokläder och cyklar omkring och slår ner kvinnor. Fick passera skräniga fyllisar som av någon anledning har ett underligt behov av att kommentera en ensam kvinna på gatorna. ”Hallao bruden! Ska´ru me på efterfest?” ”Ööööhh, du där...!” Bestämt styrde jag mina steg framåt. Jag vet att jag måste visa mig kaxig. Det sa tjejerna som lärde ut feministiskt självförsvar på det där mötet på internationella kvinnodagen till de få av oss som överhuvudtaget hade pallrat oss dit. Det ligger liksom i attityden. För våldtäktsmän och våldsverkare är som rovdjur som nosar sig till rädda små stackare. Upp med hakan! Bestämda steg! Långa kliv! Rak i ryggen! Titta inte någon i ögonen!
Givetvis, när jag hade passerat de mest upplysta delarna
och vikit av in på de minde vägarna, så såg jag en ensam man.
Instinktivt drog jag jackan tätare runt kroppen. Kände att hjärtat tog
några extra skutt. ”Goda makter, gör så att jag klarar mig hem, jag ska
inte klaga på en massa meningslösa saker, jag ska vara tacksam, bara jag
kommer hem helskinnad” tänkte jag. När jag kom jämsides med mannen vände
han sig mot mig. Mötte min blick. Det var inte meningen, jag skulle ju
inte ha tittat åt höger, attan också! Det kändes som en evighet. Jag
ökade på stegen. Och när jag så passerat nästa hushörna så sprang jag.
Fort, fort, fort! Tills jag fick blodsmak i munnen och knappt kunde
andas. Tills jag äntligen nådde mitt hus och med fumliga fingrar fick
upp nycklarna och slet upp porten. Hann precis se att mannen svängt in
på samma gata som jag innan jag rusade in och pressade dörren så att den
skulle skynda på och låset gå igen. Så fel det kan bli med EU:s alla nya direktiv som påstås gynna likabehandling och motverka könsdiskriminering. Det blir alltid något – någon – som kommer i kläm. Inför killtaxa för ensamma killar istället då också. De riskerar ju faktiskt att bli nedslagna. Eller oskyldigt utpekade som potentiella våldtäktsmän.
|