|
De små tingen Vad är egentligen kärlek? Media vill i alla fall ständigt påminna oss om vad det borde vara. Hela västvärlden har fastnat i någon konstig föreställning om att det är det som är räddningen från allt. Därför har det gått inflation i begreppet och myterna har aldrig haft större betydelse än idag. Är kärlek när man höjer någon till skyarna, överöser denne med verbala betygelser och storvulna presenter? Eller när man stoltserar över någons – en partners eller väns – yrkesmässiga titel, yttre skönhet, samhälleliga status eller ekonomiska tillgångar? Jag tror inte att det imponerande eller det påkostade är stort. Skenet bedrar. Det stora är egentligen Litet. Fjärran från alla svulstigheter, förhoppningar, förväntningar, själsliga kompromisser och torftiga lögnaktigheter så tänker jag på de små tingen. De där som är knappt märkbara. Som när... ...någon flätar samman en bunt kolasnören i det evinnerliga och slutligen knyter samman allt till en frestande trasslig jätteknut, ser ens trånande blick och säger ”den är till dig, mamma”. ...någon ler milt åt en när man är liten och känner sig arg och ordlöst bara sätter på ”Anarchy in the UK” på den knastriga LP-spelaren. ...det oväntat ringer på dörren och där står några med en välfylld matkasse och säger att man bara ska sitta ner för nu ska de laga något riktigt gott. ...man får en hemmagjord matolja med kardemumma, kanel och apelsin i, ihälld i en flaska funnen i ett köksskåp och med en egenhändigt gjord etikett på. ...någon läser ”Filifjonkan som trodde på katastrofer” för en när man är ledsen istället för att försöka trösta med några väl valda floskler som ändå inte hjälper. ...någon ger en ett par bjällror att hänga utanför dörren för att det enligt feng shui ska locka in tur och god energi till ens hem. ...man ringer någon mitt i natten och viskar att man känner sig lite rädd och denne på stört kommer hem till en och sitter vaken med en ända tills gryningen kommer och äter upp de sista resterna av mörker. ...man står och blickar upp mot solen och försöker få en skymt av planeten Venus och en främling vänligt håller fram en CD-skiva åt en, som filtrerar bort de skadliga solstrålarna. ...någon går fram till en stackars drängfull gubbe som har ramlat på gatan och förtvivlat ligger och hojtar, lyfter upp honom, sätter honom på en bänk och klappar hans kind och frågar hur han mår. ...någon bara tar några enkla små fotsteg som inte kräver någon större ansträngning, till en gemensam samlingsplats och gör detta i exakt samma ögonblick som andra gör det och det tillsammans blir till miljoner människor världen över som möter upp – för att gemensamt visa sin avsky mot ett orättfärdigt agerande och en orättfärdig värld. Kärlek är det där utan stora åthävor. Kärlek är de små, knappt synliga tingen i vardagen. Vi kanske inte alltid ser dem. Men när vi gör det inser vi att det är De Små Tingen som är De Stora.
|