10 september 2010
På hemvägen i bilen pratar vi av någon anledning om björnar och om hur
de går i ide under vintern:
(Julia)
“Men … björnar som bor längst uppe i norr … där det är vinter typ hela
tiden … Är de i ide hela året om då?”
(alla)
[skrattanfall]
______________________________________________________________
15 augusti 2010
Lilla Ellen har snart namnsdag och
jag frågar henne lite förväntansfullt så där:
Vad är det för dag på onsdag, Ellen?
Ellen funderar en stund, skiner plötsligt upp och ser ut som om
att hon har kommit på det och utbrister glatt:
LÖÖÖRDAG!
(alla)
[skrattanfall]
Hon hörde ju på min röst att det måste vara något riktigt skoj
och veckans roligaste dag är lördag, så ... logiskt!
______________________________________________________________
17 oktober 2009
Jag har mina funderingar kring förestående förlossning och hur det ska
kännas när den startar...
(Jag)
Problemet är att ... Hur ska jag kunna skilja riktiga värkar från
förstoppning?
(Måns)
[skrattanfall]
______________________________________________________________
25 februari 2009
Julia ligger på uppvaket och har just vaknat efter att ha tagit bort
halsmandlarna. Hon har en syrgasmask över ansiktet och är helsnurrig men
på mycket gott humör - mest på grund av kraftig påverkan från
efterdyningarna av nedsövningen och allt morfin.
(Julia)
Deeee' eeee' "NAJJJSSS"!
[Massa annat skoj svammel.]
Fast jag har jäkligt ont i min högra icke-mandel.
______________________________________________________________
februari någon dag 2009
Måns systerson Max leker med sin kompis. Mamma Mette förstår det som att
de pratar om maskeraden de var på dagen innan. Hon hör sonen Max säga
vad hon uppfattar som "jag måste akta mig för den läskiga piraten" och
går ut till dem och frågar kompisen:
Jaså, du var pirat?
Max tittar på sin mamma med en blick som om hon vore helt ute och cyklar
och säger:
Jag sa inte pirat, jag sa PRIMAT.
Jo, jo. Man upphör sannerligen aldrig att bli förvånad!
______________________________________________________________
8 februari 2009
Julia, Måns, Jimmy och Amanda sitter och tittar på Djungelboken och
pratar om gamla filmer. Måns berättar hur gammal Djungelboken är.
(Julia förvånat)
Gjorde man filmer INNAN det fanns tv?
______________________________________________________________
21 januari 2009
Julia försöker att beskriva hur det känns när hon blir riktigt arg:
(Julia)
Jag blir arg i fingertopparna.
(Jag och Måns)
[skrattanfall]
______________________________________________________________
7 januari 2009
Vi sitter och pratar vid middagsbordet om att hantera människors olika sidor
och hur man klarar av meningsskiljaktigheter.
Julia kommer in på en diskussion som utspelade sig för ett tag sedan:
(Julia)
Då tog jag liksom inte åt mig. Men jag gav mig inte heller. Jag var som ett hårdkokt ägg.
(Jag och Måns)
[skrattanfall]
______________________________________________________________
27 november 2008
Julia och vännerna My och Nathalie håller på med att töja ut hålen i
öronen med speciella töjningssmycken. De tjoar och skriker och skrattar
om vartannat och tycker att det gör himla ont. My utbrister upprört:
Vem var det som kom på det här med att töja egentligen?
Okej... vem det nu än är som kommer på allsköns tokiga saker, så
MÅSTE man ju inte göra det för det!
______________________________________________________________
26 november 2008
Jag och Julia är på väg från godisbutiken här runt hörnet, med varsin
påse godis. Vi pratar om att det ju inte är så bra och jag medger att
det sista halvåret inte precis har gått i hälsans tecken för mig.
(Jag)
Men tänk ändå, jag har inte tränat och inte sprungit alls med någon reda
på flera månader - egentligen ett helt år - och slarvat med godis och
onyttigheter. Ändå ska det liksom mycket till för att man ska förfalla
helt. Jag menar... jag har ju inte ens sprängt 60-strecket än.
60 kilo är min magiska gräns för att det börjar gå riktigt illa.
(Julia)
Hur mycket väger du nu då?
(Jag, skamset, efter viss tvekan)
59... [tystnad]
... och ett halvt...
(Julia)
[skrattanfall]
______________________________________________________________
6 november 2008
Jag och mina studiekamrater sitter och jobbar med ett grupparbete. Jag
ska läsa upp mitt bidrag som jag skrivit ihop. Jag - som alltid vill att
allt ska vara perfekt - ursäktar mig innan jag ska börja:
Alltså... det här är bara en liten sammanställning... nu är det inte
så bra språk och så.
Tjejerna - alla tre med andra språk som modersmål - börjar att
gapskratta och en av dem utbrister:
Och det säger du till OSS?
Nu pratar de alla perfekt och helt felfri svenska, om än med annorlunda
melodi. Det blev ju bara så himla kul när jag sa som jag gjorde. Hur
dumt som helst!
______________________________________________________________
3 november 2008
Jag och Måns mamma Monica pratar i telefon om vikten av att röja bland
gamla saker.
(Monica)
Det finns ju en bok om det där... om Feng Shui.
(Jag, står vid bokhyllan)
Ja, men vänta... "Rensa i röran med Feng Shui"! Den ska jag ju ha
här... nå'nstans...
Någonstans... i röran, ja!
______________________________________________________________
15 oktober 2008
Jag är på grammatikhumör och berättar engagerat att svenskan tidigare
haft tre genus istället för som nu, två. Julia och Måns är måttligt
intresserade.
(Julia)
Att du inte skaffar dig en brevvän som tycker det här är intressant.
Jag tror jag fattar vinken.
______________________________________________________________
15 oktober 2008
Brorsdottern Amanda stegar fram till sin
tvillingbror Jimmy och puttar honom så att han ramlar och börjar gråta.
Amanda tittar förvånat på mig.
(Amanda - med sin gulliga betoning)
Mi'mmi le'ssen. Pu'tta.
Jo, det tror jag det!
______________________________________________________________
15 juli 2008
Vi är på semester i Bulgarien och ligger i hotellsängarna och pratar innan det
är läggdags. Julia tycker att jag betonar en massa ord fel allt som oftast och
får det bekräftat när jag återigen säger något skumt med fel betoning.
(Julia)
Mamma! Du har betoningsfel - jag hoppar bara över boschtäver.
______________________________________________________________
7 juni 2008
Det är Julias sextonårsdag och Håkan ringer uppifrån Kiruna för att gratulera
henne. De pratar om skidåkning i snön däruppe kontra sommarsolen och värmen här
nere.
(Julia)
Här har vi fått en riktig värmeböld.
Hoho! Jag vill inte förställa mig hur en sådan "böld" är...!
:-)
______________________________________________________________
17 maj 2008
Jag, Julia och Måns är på den vegetariska restaurangen Andrum i Göteborg. Julia
funderar på om hon ska ta vegetarisk buffé eller den s.k. "stora soppmenyn" som
inkluderar soppa, sallad och bröd.
(Julia)
Hmmm...
Jag tror att jag tar stora snoppmenyn!
______________________________________________________________
2 april 2008
Jag och Julia pratar om allehanda kroppsfunktioner och sånt.
(Julia)
Tror du att Måns gillar när du skojar om din "musche"
(oplockade generande hårväxt på överläppen)?
(Jag)
Ja, vad då? Tror du att jag gillar när han pruttar?
(Julia)
Säg inte "prutta" - det låter så fisförnämt!
______________________________________________________________
28 mars 2008
Max, 5 år, spelar dataspel med mamma Mette. Max är lite förkyld och nyser
plötsligt rakt ut över hela dataskärmen.
(Max)
Men det gör inget, vi har ju virus-skydd!
Det är kanske därför jag alltid blir smittad av allt, jag har ju inget
virusprogram till min dator...!
:-)
______________________________________________________________
9 november 2007
Jag och Måns pratar om första april och aprilskämt.
(Jag)
Första april? Jag vet inte ens när det är.
Hmmm... ok...?!
______________________________________________________________
26 juli 2007
Vi hälsar på hos Mette och Måns sitter med kameran och vill visa
tidigare tagna bilder på displayen.
(Jag)
Neeej! Visa inte den!
(Max, 4 år, säger tröstande)
Se det från den ljusa sidan!
______________________________________________________________
4 maj 2007
Julia och jag pratar i telefon. Julia tycker att hon har jobbat hårt på
sitt extrajobb:
Jag tycker faktiskt att jag borde få belöning för att jag är så duktig och jobbar.
(Jag)
Men... belöning? Du får ju lön?
(Julia)
Ja, men vad då, belöning är ju andra saker!
Till slut önskade hon sig soppa åtminstone en gång i veckan och det var
ju faktiskt en ganska anspråkslös "belöning"!
______________________________________________________________
4 maj 2007
Anki berättar att det kommer jättemånga på bebbarnas ettårskalas. Hon
börjar räkna upp:
Bara ni är ju fyra... Jasmine, Måns och Julia och så du - det blir fyra där...
Hmm... jag... och jag?
:-)
______________________________________________________________
29 april 2007
Jag, Julia, Måns och Victor har picknick ute vid Ön och ligger och
blickar upp mot den klarblåa himlen och pratar om vår sol som bara är en
stjärna av miljarder andra och sådant som får en att gripas av svindel.
Julia plötsligt och väldigt obetänksamt:
Varför lyser just bara vår stjärna på dagen men alla andra på natten?
Ehh... ja, solen slocknar på natten och
stjärnorna tänds... Eller?!
:-)
______________________________________________________________
14 april 2007
Jag och Tina är på Fox and Anchor och dricker en cider. Jämte oss står
det en överförfriskad ung man och slänger med kroppen i ett försök till takt
till musiken. Jag och Tina tittar menande på varandra och tänker
samma sak. Jag avmätt och lite uppgivet (men oväntat fyndigt):
...Och så har vi allmän rösträtt i
Sverige.
______________________________________________________________
18 januari 2007
Det är en förhandsvisning om en dokumentär "Hon kom tillbaka från de
döda" på TV: "Huset brann ner men mamman vägrade tro att hennes lilla
dotter dog. Efter sex år återvände hon från de döda" säger
speakerrösten. Julia helt hänförd:
...Va?!?
!
Det MÅSTE jag se! En som blir LEVANDE igen!
Jooo... det hade nog varit en NÅGOT större nyhet i världen än så här...
:-)
______________________________________________________________
någon dag i december 2006
Jenny på Medborgarskolan citerar
Orhan Pamuk
,
nobelpristagaren i litteratur:
Det är inte fröet det är fel på, utan
jordmånen det växer i.
______________________________________________________________
21 november 2006
Julia, numera en luttrad fjortis, om att bli gammal:
Äh, vad f-n liksom... Och så ska man
behöva ha ont, köpa specialsäng och bara inte ha något att göra hela
dagarna.
Alltså... jag har en kass relation till det här med ålderdomen. Bara så
du vet det!
______________________________________________________________
13 september 2006
Vi firar svärmor Monicas födelsedag på Heagård. Max, 3,5 år, är i
berättartagen:
Jag ska berätta om när jag var liten!
När jag var liten låg jag i mammas mage.
Jag låg i mammas mage och simmade omkring.
(...)
(tittar undrande på mamma Mette:)
...Vad var det sen?
(mamma viskar )
...Jaha, sen kom jag ut!
Sen blev jag stooor och sen så fick jag tänder och så kunde jag äta lördagsgodis och
fisk och Coca Cola!
______________________________________________________________
13 september 2006
Samma kväll. Max råkar spilla glaset med sparrissoppa över duken.
Servitören Magnus kommer till undsättning och lägger en handduk över.
Mamma Mette är förståndig:
Om du ska spilla igen så kan du ju
spilla på duken där.
(Max)
Okej!
Och så tar han resolut glaset och "spiller" ut resten... på duken.
______________________________________________________________
20 januari 2006
Jag och Julia pratar om datorer.
(Julia)
När jag var liten trodde jag att det var skärmen som var datorn. Se'n
trodde jag att det var datorlådan. Nu vet jag att det är allt som är
INNE i datorlådan, men det är så mycket saker och det där vet jag inte
så mycket om. Jag menar, allt det där... megabyte och iflobyte och så'nt.
______________________________________________________________
25 december 2005
Jag och Julia, 13 år, pratar om tomten; om det verkligen är bra att lura
små barn. Julia vill förklara att det är mysigt att barnen har något att
tro på:
Men det det är ju bara gulligt. Tomten... tandfén... John Blund...
flourtanten...
Ho ho! :D
______________________________________________________________
28 november 2005
Min pojkväns systerson Max, 2,5 år, tittar fundersamt på min näsa:
...Ha´du i nosen?
(jag)
Det är ett litet smycke.
(Max, inte helt övertygad)
...ingen nyckelpiga?
______________________________________________________________
21 aug 2005
Jag, Måns, Julia och Emce (båda 13 år) pratar om Örjans Vall och fotbollsmatcher:
(Julia)
Vi går ju dit för att
socialisera, inte för att titta på fotboll.
(Måns)
Dyrt nöje. När ni blir 18 betalar ni 100 kronor i inträde.
(Emce - dräpande)
Då går vi ju på krogen istället!
______________________________________________________________
25 juli 2005
Julia och jag är hos farfar i Ungern och sitter och pratar, och hon har just insett
något:
NU har slinten slagit till!
(M.a.o. "nu har pusselbiten fallit på plats"/"... poletten ramlat ner" -
men Julia var nog rätt trött...!)
______________________________________________________________
12 juni 2005
Julia, hennes vän Miccis (båda 13 år) och jag pratar om hur viktigt det är att klara av skolan. Jag berättar att det var lite annorlunda när jag gick i skolan; då fanns det fler jobb och KomVux var ett alternativ, som kanske inte kommer att finnas framöver.
(jag)
Vi levde i ett tufft samhälle. Men nu är det ännu värre.
(Miccis - direkt och osentimentalt)
Vi ÄR det tuffa samhället!
______________________________________________________________
14 januari 2005
Jag ska gå och lägga mig och Julia ligger och sover i min säng och tar
upp plats. Jag försöker att flytta på henne och får till slut skaka henne lite
försiktigt och be henne att hjälpa till.
(Jag, viskande)
Hoppa in!
(Julia i sömnen)
Va?
(Jag)
Hoppa in så jag får plats!
(Julia, fortfarande i sömnen)
Nä nä, det där funkar inte idag...!
______________________________________________________________
november-december nå'ngång 2004
Jag och Måns är på restaurang och har precis ätit kinamat. Jag ska
precis hälla upp kaffe till mig efter maten och tar tag i kaffekannan. Den
kinesiska kvinnan som jobbar på restaurangen undrar vänligt:
Läcke' kaffet?
(Jag lyfter på kaffekannan och tittar i botten)
Nääää...
Nej, givetvis undrade hon inte om kaffet läcker, utan om det räcker...
______________________________________________________________
26 oktober 2004
Julia ligger och funderar i sängen, det är natt och hon kan inte sova:
Varför lever vi egentligen? Livet är
som ett spel. Samla bonuspoäng och olika 'levlar' [nivåer]. Sen tar allt
bara slut. Och vad ska man då med alla bonus till? Man kan ju ändå inte
ta med sig det sen.
______________________________________________________________
20 maj 2004
Julia, 12 år, och jag pratar om pengar, sparande, framtida pension och
sådant, varav Julia plötsligt utbrister:
Så jäkla meningslöst egentligen... alltihop... Sicket jäkla liv!
______________________________________________________________
ur Fantomen, citerat av Jill Ekvall en dag
i maj 2004:
Fantomen är hård mot dom hårda.
______________________________________________________________
Kvinnornas tao, citerat av Åsa-Caroline 2
maj 2004:
Försök inte att få floden att rinna
fortare. Däm inte upp den. Den tar den väg den måste ta.
______________________________________________________________
4 oktober 2003
Julia, 11 och ett halvt, bästisen Hanna och jag sitter och har det
trevligt, äter middag och pratar om moderniseringen av samhället. Då
säger Julia - helt klockrent för den blasé "generation X":s barn:
Farmor har varit med om jättemycket förändringar. Hon har varit med till exempel när TV:n kom och så. Vi har typ bara varit med om att Playstation 2 har kommit. Och vad är DET, liksom?
(Hanna inflikar syrligt och lite avmätt)
Och det är ju inte speciellt
imponerande.
______________________________________________________________
hösten nångång 2002
Jag, Julia, Anders och Ludde ska iväg, vi har lite bråttom. Jag skyndar mig
att bli klar. Ut ur högtalarna svävar tonerna av indisk traditionell
musik, ett upprepande mantra....ooooohhhhmmmmm... Julia står jämte mig i
badrummet och säger att jag ska skynda mig, jag välter grejor, pudrar
ansiktet i världens fart och säger glatt, men förmodligen något
stressigt:
Jag blir så luuugn av den här musiken !
(Trodde jag överhuvudtaget på det där
själv, eller?)
______________________________________________________________
13 maj 2002
Julia, 10 år, och jag sitter och pratar om när jag var liten och när hon
var liten:
Berätta mer! Om din barndom! Det är
roligt att höra! Tänk... (liten paus)... du kan bara liksom
berätta om forntiden så där!
______________________________________________________________
Senare samma kväll pratar vi om risker och
våld m.m. i samhället och jag säger att vi nog går ganska så säkra.
Julia funderar vidare:
Borgmästare och drottningar och
presidenter och politikledare och såna ligger ju faktiskt väldigt risigt
till. Om folk inte håller med dom så riskerar dom ju att bli mördade.
(*funderar*)... Vilken tur egentligen att jag inte är en sån!
______________________________________________________________
3 augusti 2001
I Indien; Julia har fått ett halsband av en man med polio vars ben var
smalare än hennes armar.
Han var så speciell. Han hade en fin
själ. Han kommer att hamna på rätt plats i himlen (paus)...och
inte ALLS nära djävulen!
______________________________________________________________
Strax efteråt, Julia funderar vidare kring det här med religion. Om Gud och Jesus,
hinduism. Och så säger hon med stort eftertryck:
Jesus är ju ingen gud sådär… eller han
är ju det på sätt och vis, men ändå… Jag menar… Amma* har ju Krishna och Devi i sig!
Minsann!
* Amma är en helig kvinna som folk från hela
världen vallfärdar till. Vi besökte också henne och fick "the holy
embracement" - den heliga omfamningen.
______________________________________________________________
Platon:
Den människa som vill bli verkligt
lycklig, bör inte lägga an på att öka sitt gods, utan att begränsa sina
krav.
______________________________________________________________
slutet av juli 2001
David tittar på ett av mina fotografier och fantiserar ihop världens
historia.
(Julia - ömt)
Vilken fantasi du har!
(Tina, Davids mamma)
Han är ju fisk också. Det är typiskt fiskar att ha sån fantasi.
(David själv)
Fiskar blir lätt knarkare också!
______________________________________________________________
runt 15-20 juli 2001
I Indien: Julia tar en djup klunk av Tessys varma choklad, säger "mmmmm"
och ställer ner glaset, blickar ut genom fönstret och konstaterar lugnt:
Monsunen har kommit. Eller är det bara
blåst. Tänk så blåser trädet utanför ner över huset och sen ramlar
fläkten ner på oss? Jaja. Det är sånt som händer.
______________________________________________________________
13 juli 2001
Julia, John och jag äter frukost i heliga Ammas ashram (dit folk
vallfärdar och bosätter sig i allt från ett par dagar dag till flera år
för att bli mer andliga) och Julia är bara
alldeles hänförd över hur snälla och harmoniska alla är:
Jag MÅSTE bli hindu!
______________________________________________________________
24 juni 2001
En indisk ung man försöker mildra min oro över att resa runt, efter
att en grym tågolycka just inträffat:
Men tåget är ändå säkrast för du kan ju
ha turen att sitta i en av de vagnar som klarar sig vid en olycka.
______________________________________________________________
Samma unge man vid samma tillfälle:
Ja, men vaddå...du tar ju alltid en
risk här - vad du än gör. Du kan dö närsomhelst! Varför oroa sig?
______________________________________________________________
Nalle Puh:
Ibland är en båt en båt och ibland är
den närmast en Olyckshändelse. Det beror alldeles på om du är över eller
under den.
______________________________________________________________
23 juni 2001
Julia har sett ett jätte-"fotsteg", som sägs ha gjorts av en
gud, inne i skogen i Kunapara, södra Indien:
Tänk att vi har sett en MYT!
______________________________________________________________
sen vår, 2001
Jag och Julia (9 år) tittar på Matrix. Scenen:
Neo har just varit hos oraklet och fått reda på att han inte, som Morpheus tror,
är den utvalde som ska rädda dem från The Matrix,
låtsasvärlden som människorna är fångade i. Morpeus har blivit tillfångatagen
för att han offrade sitt liv för Neo, precis som oraklet förutspått.
Neo säger till de andra:
"Jag måste tillbaka, jag måste rädda honom."
"Du är galen" kontrar Trinity. "Du kan inte gå tillbaka dit. Du klarar
det aldrig. Du riskerar ditt liv."
"Jag måste. Han offrade sig för mig för att han trodde att jag var någon
annan än det jag är. Jag är inte den utvalde. Men jag tror att jag kan
rädda honom. För en gångs skull tror jag att jag klara något, jag kan
klara det här." Här skriker Julia:
Pausa! PAUSA!
...Jaaaa! Jag vet!!! Oraklet sa till honom att han inte var den utvalde och
det stämde då. För han trodde inte att han var det och då var han det inte heller.
Men nu tror han på något, att han faktiskt kan rädda honom, och då BLIR han
den utvalde! Ingen kan säga nåt till en om vad man är, för man är inget om
man inte själv tror att man är det. Så nu är han den utvalde i alla fall!
Behöver jag säga att jag blev stum av förundran…? Hur kan en nioårig flicka komma
med denna djupa filosofiska tolkning av denna film?
Julia är min stora lilla läromästare och vägvisare.
______________________________________________________________
slutet av april 2001
Christina funderar tänkvärt:
Man ska bara leva ihop med någon om man
inte kan leva utan den personen.
______________________________________________________________
slutet av mars 2001
Per-Anders efter en vild kväll med gratis dricka för musikerna på
Diesel:
Jag var som en kliché.
______________________________________________________________
slutet av mars 2001
Monks sms till sambon Nadja efter ovan nämnda kväll. Hon skulle meddela
att hon sover över hos mig, men hade inte kollat
ordboksfunktionen i mobilen ordentligt av förståeliga skäl:
Jag soverä kins läsnind. (försök
själva att skriva Jasmine på mobilen så ska ni se...)
______________________________________________________________
12 mars 2001
Jag försöker beskriva Stinas nya hundvalp för Monk och Jill på ett av
mina gamla jobb:
Ååååh, hon är så söööt! Som ett LÅR!
______________________________________________________________
12 mars 2001
Monk, Jill och jag ska handla creme fraiche. Monk föreslår
light-versionen men då skriker Jill desperat:
Aldrig! Det är cancer i den!
______________________________________________________________
25 januari 2001
Några kollegor (bl.a. ovan nämnda) på ett av mina gamla jobb är på fest och jag frågar rektor Hans,
samtidigt som jag blickar upp mot himlen:
Var ligger Jupiter och Mars i förhållande till stjärnhimlen?
(Hans blickar upp lika seriöst)
Neeeej... Jag vet inte riktigt...
______________________________________________________________
Mahatma Gandhi:
Det man förvärvat med våld kan man
behålla endast med våld.
______________________________________________________________
10 oktober 2000
Julia berättar roliga historier för Stina och mig.
Det var en norsk och en tysk och en Bellman...
(Jag - roat)
EN Bellman?
(Julia - dräpande)
Ja, det var ju inte TVÅ Bellman heller!?
______________________________________________________________
22 maj 2000
Jag berättar för Julia att vi inte har det jättebra ekonomiskt och
förklarar att jag ju är student och ensamstående och det hade varit
annorlunda om jag hade levt tillsammans med en man, för då är man ju två
om saken, man har mer inkomst och utgifterna blir "billigare". Julia
tolkade detta på sitt sätt, hon blev plötsligt mycket upprörd:
Men... HERREGUD! Man ska väl inte ha en
man bara för att ha mer pengar?
______________________________________________________________
Oscar Wilde:
Vi ligger alla i rännstenen, men
somliga av oss betraktar stjärnorna.
______________________________________________________________
1 maj 2000
Julia berättar att hon och hennes vän Tess har sett spöken. Jag försöker
att ge min syn på saken - någon komplicerad förklaring om att allt,
naturen, platser, byggnader, rum, väggar - allt, bär på "minnen", som
kanske kan återspeglas hos känsliga personer. Men att det inte händer
nu, att de inte finns "på riktigt". Julia tittar storögt på mig, flikar
in ett och annat "aha", men ser sedan alldeles förfärad ut och
utbrister:
ÅH NEJ! Du har avslöjat alltihop! Då
kan ju inte Tess och jag forska om det här mer!
______________________________________________________________
6 april 2000
Julia, 8 år, och jag sitter och pratar och så säger jag till henne att
hon är klokast i hela världen. Hon tittar på mig, och säger sedan:
Nej, det är jag inte. Om vi till
exempel är vid ett vattenfall och så är det strömt - och vi dras med...
Då kan inte jag lista ut hur vi ska klara det här. Så jag vet inte allt!
______________________________________________________________
4 augusti 1999
Det är mitt i natten och Julia, 7 år, är på väg in i sömnen och säger
bara helt plötsligt:
Du ser mig med andra ögon - men inte
jag.
______________________________________________________________
Kanin:
Om du försöker hitta Hem men istället
hittar en grop, kan du försöka att leta efter en grop. Då skulle du med
all säkerhet inte hitta en grop, vilket skulle vara bra, för då kanske
du hittar någonting du INTE letar efter, vilket skulle kunna vara PRECIS
det du letar efter.
______________________________________________________________
10 oktober 1998
Julia, 6 år, och jag väntar på tåget i Málaga som ska ta oss hem till
Arroyo de la Miel. Julia
blickar ut över mörkret:
Allting ser så annorlunda ut i mörkret.
Stjärnorna lyser så svagt och allting förändras. Man ser inte allt på
samma sätt. Men det är ändå samma. Det är vackert, men annorlunda.
______________________________________________________________
3 juni 1998
Julia, 6 år, och jag skrattar och har det mysigt, och Julia säger
plötsligt:
Jag älskade dig redan när jag var i
himlen. Jag valde dig att bli min mamma.
______________________________________________________________
Nalle Puh:
Om personen du talar med inte tycks
lyssna, var tålmodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd
i ena örat.
______________________________________________________________
20 december 1997
Julia, 5 och ett halvt, kliar sig på båda benen:
Tur att jag har två händer, för jag har
två ben.
______________________________________________________________
oktober-november nångång 1997
Jag sitter vid datorn och Julia sitter en bit ifrån, i vardagsrummet och
zappar lite bland TV-kanalerna. Hon verkar fastna för något och
utbrister plötsligt entusiastiskt:
Mamma, mamma! Det är han den där hemske på TV:n - han som brände en massa mänskor i ugnen!
(Och jag som inte ens visste att Julia
hade koll på vem Hitler var...)
______________________________________________________________
4 september 1997
Julia (5 år), Poffer och jag sitter i vårt kök en regnig dag och Julia
beskriver hur det var att pussa en pojke hon brukar umgås med:
Hjärtat det slog så fort så fort och
sen gick det upp i huvet så här; 'DYTYTYTYT' och jag blev så lycklig.
Men det var osynligt.
______________________________________________________________
1997 nångång
Stina konstaterar klokt:
Egentligen är det inte tonerna som är
musiken, utan tystnaden däremellan.
______________________________________________________________
2 december 1996
Julia, fyra och ett halvt år, ger mig en varm kram:
Jag tycker om dig så mycket ändan tills
det slutar å räkna!
______________________________________________________________
Nasse:
Det är ingen vidare mening med att
uppleva intressanta saker som översvämningar, om man inte får vara två
om dem.
______________________________________________________________
hösten 1996
Julia, fyra år, har lärt sig hur livet på jorden kom till och ska
berätta för mig:
Först så var jorden en stor eld och så
kom regnet och allt blev hav. Och så kom fiskarna som gick upp och sen
kom djuren. Och sen...
(...)
sen kom...
(paus)
...var det affärerna?
______________________________________________________________
1995 nångång
Julia, runt tre år, och pappa Janne är på zoo. Julia får syn på en
kamel:
Pappa titta! Där är en karamell med boppar på ryggen!
("Boppar" var Julias namn för "bröst".)